Rolex Fastnet Race som arrangeras av Royal Ocean Racing Club är den största kappseglingen i världen, baserat på antalet deltagare. Till årets evenemang var nästan 400 båtar anmälda varav 266, om jag räknat rätt, kom till start. På startlinjen finns allt från standardbåtar till Clubswan 125 Scorpio, shorthanded Imoca 60-flottan med Alex Thompson på Hugo Boss och flerskrovsbåtarna.
Fastnet startar i Cowes på Isle of Wight, i år i kraftig motvind och sträcker sig längs klipporna i södra England, över Keltiska havet till Irland, där man rundar Fastnet Rock på sydvästra stranden. Efter att ha rundat det som kallas ”Teardrop of Ireland” fortsätter man traditionellt tillbaka till målet i Plymouth på Englands sydkust ca 600 nm. Eftersom seglingen historiskt har dominerats av franska seglare startades ett samarbete mellan RORC och Cherbourg-en-Cotentin om att flytta målet till Cherbourg i Frankrike, vilket visade sig inte vara helt okontroversiellt. En falang inom RORC gillade inte idén och startade en ”protestkommitté” som lyckades få sina åsikter så långt att en medlemsomröstning i RORC genomfördes som slutade med en majoritet att förlägga målet i Cherbourg. I år var första gången målet var i Frankrike och det blev ett år att lägga till internationell logistik till de vanliga utmaningarna med enorma tidvatten och hårda vindar. Planeringen pga av pandemien var lika stormig som det nordantropiska systemet på väg mot oss och jämfört med de tidigare Fastnet race jag seglat var 2021 lite kaotiskt, inte bara vad det gällde väder och vind.
Att målet skulle flyttas till Cherbourg var ingen nyhet, men att man inte kunde/fick angöra Cowes innan starten gjorde det hela aningen mera komplicerat.
Efter 2,5 veckas transport nådde vi Cherborg och hade 4 dagar att preppa båten. Vi hade en bokad tid för upptagning och polering av botten vilket gick smidigt och kändes bra för självförtroendet. Vid seglingen till Cherbourg fick vi problem med ett av fockfallen som vi inte fick vare sig upp eller ner och innebar att vi blev tvungna att ta av masten. Det visade sig att trissan i beslaget var snedsliten så att fallet hade nypt och hela Wichardbeslaget måste bytas. Som tur väl var fanns det en rigg och segelverkstad på plats som lyckades få fram ett nytt exakt likadant beslag på 2 dagar som vi monterade. Så småningom och efter en hel del mek och tömning för att få båten i racemood närmade sig dagen vi skulle transportera oss från Cherbourg till Cowes (95nm) det började bra med en fin undanvind som ökade och ökade, när vi närmade oss Needles för att gå upp i The Solent hade vinden ökat till ca 35 knop och med vågorna akterifrån hade vi bra fart, som mest var vi uppe i 23,2 knop. Vi tog oss till en pontonbrygga i Hamble för att få lite vila natten innan starten, strax innan vi nådde hamnen möttes vi av ett regnväder som jag aldrig varit med om, tre av våra flytvästar löstes ut pga regnet!
Natten passerade utan några dramatik och vi kände oss utvilade och väl förberedda för att gå ut till start, på vägen ut preppade vi för gaten man ska passera med uppsatt trailsail och stormfock. Efter att ha passerat gaten var vinden uppe i 40 knop i byarna och vi beslöt att sätta storseglet med 3 rev och 1 rev i hårdvindsfocken. I den hårda vinden och med 56 båtar plus övriga som inte startade i vår grupp var det minst sagt spännande att försöka hitta ett bra ställe att komma iväg på utan att kollidera eller halka över startlinjen pga strömmen. Med ca 5 knops medström och runt 40 knops vind rakt emot, vågorna var brutala, C-me uppförde sig exemplariskt och vi hade bra speed ända tills focken rappade ur profilen och tappade mycket tid på allt strul med att få tillbaks den, tyvärr hände samma sak 3 gånger innan vi bestämde oss för att istället sätta upp stormfocken. Fortfarande hade vi bra fart men fick lite problem med höjden i stället.
Det blev en blöt resa i Solent ner till Needles och svårt att avgöra om det var snabbast att segla där det var mest ström men höga vågor eller på den sidan det var lite lugnare sjö, vi hamnade någonstans mittemellan pga fockstrulet. Vi tyckte att vågorna var stora i Solent, men när vi passerat Needles och var ute i Engelska kanalen var de ännu större och hade lite gynnsammare vinkel.
Resan mot Lands end och Scilly öarna är en av de absolut viktigaste och svåraste sträckorna, om man inte gör rätt vägval i tidvattnet och strömmarna är man hopplöst efter, en tidsförlust som man har svårt att ta igen. Vi lyckades segla i rätt ström några gånger, men hamnade fel lite för många gånger för att nå våra uppsatta mål.
I samband med att man passerar Lands end och Scilly är det tre trafikseparationer som ska passeras ”by the book”, vilket innebär att man måste välja att segla söder eller norr om dem, vi beslutade att segla söder om eftersom vindriktningen blev gynnsammare där. När man väl passerat trafikzonerna är det raka spåret mot Fastnet Rock som vi rundade i dis och duggregn vid halv tre på morgonen, ljusskenet från fyrens fyra sektorer såg nästan spöklika ut mot natthimlen. Straxt efter rundningen av Fastnet är det dags att se upp för en ny trafikseparation, val av väg förbi den är inte svår men det finns en risk att man glider ner i den i sin iver att hålla höjd för att slippa slå. Vägen tillbaks till Scilly öarna var en bekväm och snabb resa mot nästa separation och rundningen av Bishops rock som egentligen inte innebär något stort vägval heller den här gången, nu gällde det att komma fram till Aldernay i tid för att utnyttja den starka medströmmen till Cherbourg.
Dessvärre fastnade vi i ett bleke i trafiksepareringen Mancherep off Casquets och blev en ”stund” försenade, så istället för att segla 30nm i 5 knops medström med vinden akterifrån mot Cherbourg, loggade vi 8-10 knop genom vattnet med COG 3-4 knop. Vi gick i mål 07:54 efter 4 dygn 19 timmar och 14 min, och var snabbaste First 40 av 15 men sist i prislistan.
För min egen del hade jag tänkt att det var tredje gången gillt jag seglade Fastnet på egen köl, men känslan av att få se fram emot ett race igen kan jag inte stå emot så det bli ett race igen 2023.
Besättningen
Inför årets race var alla ombord laddade till tänderna för att prestera ett bra race och bestod av undertecknad, Odd Lindqvist nav, Anders Lundmark roder, Per Tengå roder, Mathias Molle Mohlin fördäck, Magnus Sundberg pit & trim, Magnus Hymnelius fördäck, Hans Honken Holmqvist stor och Jonas Danielsson pit & trim.
Administration för Offshore cat 2
De administrativa förberedelserna som måste vara klara för att vara säker på att man får en plats i startlistan känns emellanåt lite betungande och tar tid, planering för transport, besättning, boende, mat osv känns betydligt roligare tycker jag. All kommunikation sker med RORC Race Team som svarar på alla tänkbara frågor och hjälper till om man är osäker.
Dokument som måste vara klara är, IRC-mätbrevet, EU intyg på båten, extra försäkring som täcker 3:e person, World Sailing Offshore Special Regulations Checklist ska vara komplett, intyg om First Aid, World Sailing Offshore Training Certificat och ägarbevis. From 2022 ska även den nya regeln om intyg på att kölens infästningar är intakta.
Hans Honken Holmqvist:
Som förstagångsseglare på Fastnet var det många starka upplevelser men den som tog mest på mig var rundningen av klippan.
Vi låg på en halvvind i 15-20 knops vind i den becksvarta natten. Diset och duggregnet hängde i luften, känslan och storheten när jag såg det runtomsvepande fyrskenet och vi valde vägen närmst klippan. När vi passerade kändes det som man ”seglade” på klippan samtidigt som ett gäng tumlare på var sida eskorterade oss förbi Fastnet – En existentiell och surrealistisk upplevelse.
Magnus Hymnelius:
Som förstagångsseglare Fastnet hade jag teoretiskt förstått att det skulle vara strömt men det var en häftig upplevelse att uppleva strömförhållandena i verkligheten. Både i den hårda vinden vid starten, med den sjö som bildades, och också vid inseglingen mot Cherbourg.
Även om det gjorde ont resultatmässigt att segla in mot Cherbourg var det en upplevelse att ”backandes” mot vinden länsa i 8-10 knop genom vattnet samtidigt som vi knappt kom framåt över grund.